Efter en natt i mamma och pappas båt var det dags att ge sig av igen. Var lite svårt att motivera sig att komma upp då man visste att man måste gå ut från den sköna värmen i båten för att sen hoppas ner i den skönt fuktiga kajaken. Men men, är man lite envis så fungerar det mesta. Telefonen var fulladdad så in med lurarna och SR P1 för hela slanten och iväg bar det. Mamma och pappa tänkte göra följeslag upp mot Södertälje så bestämde lunch träff med de två och en halv mil senare och tur var det. Det lilla regnvädret som drog in över sörmland drog ju även in över mig så att säga. Jag hade till en början på mig paddeljackan men det blev för varmt. Vädret var en svag motvind, varm luft och en del fukt men inget regn till att börja med. Sedan började det dugga lite men iom att det inte blåste tänkte jag att det är ju ingen fara, lite blöt kan jag väl bli men kall blir jag ju inte i alla fall. Sen började det regna lite mer och mer. Fick höra sen på kvällen att det hade kommit in 60 mm regn över sörmland. Inte undra på att jag blev lite blötare än jag tänkte mig då!!! Men in i båten, försöka torka grejer, få i sig lite lunch och vila. Sen bar det av igen upp till Skanssundet i inloppet mot Södertälje. Väl där kom morfar ut och hälsade på för middag.
Dagen efter, igår alltså, var väl “raka” motsatsen. Torrt men blåste så in i bängen. Hade sydlig vind på ca 10 m/s hela dagen. Alltså ca 28km medvind och medvågor upp genom södertälje kanal. Fick slussa i Södertälje också 
. Alltid lika roligt att se hur vissa lägger sig vi kajen och väntar helt Svensson aktigt medan andra, oftast med lite större motorbåtar precis innan öppning glider in och lägger sig mitt i kanalen framför portarna. Denna gång var det självklart pappan i båten som styrde, med sina attribut som stora solglasögon, rosa pikétröjan och den välfixade frisyren. Men ajdå, det ska ju komma ut båtar ur slussen också som ska söderut, ja då behöver vi ju kanske göra lite utrymme åt de också… Påminde en hel del om när pendeltågen och tunnelbanan kommer in på stationen och alla ställer sig precis framför dörrarna för att komma in men glömmer att halva tåget ska komma av först…
Men men, med medvinden i ryggen seglade jag iaf upp hela vägen till Mälaren. Gick lite saktare än vanligt då jag får sitta och syra mera istället för att paddla framåt. Kajaken har en förmåga att börja jazza i medvågor. Sen vände det österut och jag som är hyfsat trött möter nu en del motvind då den starka vinden vrids ner i sunden. Det hjälpte inte motivationen kan jag väl medge men envis är jag iaf ibland. Paddla på var det som gällde. Då luckorna säkert hade tagit in en del vatten var jag inte sugen på att stanna och laga mat men blev till slut tvungen efter ca 3 mil totalt att stanna och ta en del mackor. Magen kurrade ganska ordentligt videt här laget. Men jag var ju nu iaf i Mälaren så bara att fortsätta hem. Skönt att se delare av hemområdet från ett annat perspektiv. Man har ju varit lite här och där förut men jag har inte varit nere på vattnet där förut och då inte med en karta över området som gör det så mycket lättare att koppla ihop alla ställen .
Ti8ll slut kom jag fram till Slagsta marina och då var det bara att passera under E4:an (3e gången denna resa ) för de slutliga 6km söderut i ren motvind. Det blev vasshuggning som gällde! Fick ligga 0,5-1 m från vasskanten för att få någon form av lä hela vägen hem till Tullinge. Någon tanke på att gå ut på det “fria” vattnet fanns bara inte med tanken på vinden och den trötthet jag hade i kroppen. Väl förbi Albysjön och Flottsbro avtog vinden något men det blev fortfarande vasshuggnign som gällde i Tullingesjön för de sista 3,5 km. Klockan 2150 gick sen äntligen kajaken på “grund” i Tullinge strand och jag var “hemma”!!! 
Det kommmer en sammanfattning av resan lite senare med bilder har jag tänkt. Måste bara sammanställa allt först. Samt nu är det hög tid att börja ordna med utrustningen. Fick order av mamma att inget fick komma in i huset utan att ha passerat tvättmaskinen först så är väl dags att ta tag i det nu.
Ha de fint och tack till alla er som följt oss och stöttat oss under resans gång.
/Westberg
